Hej kollegor!!
Idag utspelade det sig ett intressant scenario på min arbetsplats. Följande diskussion ägde rum under mellanmålet:
Pojke fem år (P) - "När vi blir stora så kommer vi skaffa barn. En bäbis."
Flicka fem år (F)- "Ja. Då ska vi tillsammans gå på tivoli."
P: - "Ja! Då ska jag och P2 åka en jättekul karusell. Men inte du! Då kan bäbisen trilla av."
F: - "Men bäbisen kan väl ha bälte?"
P: - "Nej, han kan ändå trilla ner. Ni får åka något annat."
F: - "Ja... Vi får åka tekoppen!
P: - "Ja, det kan ni!"
Jag säger då att P kan ju visst vara den som passar bäbisen så får F också åka den roligaste karusellen. Att de kunde turas om att åka den. Det blev tyst och jag har ingen aning vad som for runt i deras huvuden. Efteråt har däremot något farit runt i mitt. Mycket som händer på jobbet brukar jag ta hem mig sen. Det är väl inte så värst konstigt? Alla barn och kollegor blir några man verkligen börjar bry sig om efter ett bra tag tillsammans. Hur som helst, det som jag började tänka på efter arbetsdagen var såklart varför pojken på fem år antog att flickans roll i besöket på tivolit självklart var att bära bäbisen medan han och hans killkompis roade sig. Varför såg även flickan det som en given uppdelning?
Här är mina tankar hittills och jag hoppar någon fyller i, ändrar, dissar och blir berörd av dem.
När barnen är som minst, på en småbarnsavdelning (1-3 år), existerar det oftast inga strukturer som delar upp barnen efter kön, begränsar deras utforskning av dem själva eller återproducerar könsroller från medeltiden. Barnen leker med vad, vem och hur som helst. Inga killar mobbas som leker med tjejkodade leksaker som dockor eller klär ut sig till prinsessor. Där hånas inga flickor som gör det som killar förväntas att göra; leker med bilar eller pratar om superhjältar från filmer. Där anses alla barn som likvärdiga och det existerar inga tecken på att dessa när de blir äldre kommer kastas in i ett spel som skadar deras självkänsla, isolerar dem från varandra och delas upp efter olika sociala konstruktioner. Till viss del är det ibland personalens fel att dessa konstruktioner och roller återproduceras - killarna får t.ex aldrig gråta utan ska direkt "upp igen!" - medan tjejerna ska det gullas med när det är ledsna. När båda egentligen i egenskap av människor borde uppmuntras till att inte stänga in känslor och samtidigt vara starka och ta plats. När jag ser barnen tacka nej till att leka med någon för att det handlar om en töntig kill- eller tjejlek blir jag deprimerad. För ett år sen lekte dem tillsammans vad som helst, och nu är det några oskrivna regler som begränsar deras frihet.
1. Läroplan för förskolan, Lpfö 98
”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”
Läroplanen fokuserar på pedagogernas roll gentemot barnen. Den tar upp de vuxnas bemötande, krav och förväntningar och att ge barnen möjligheter utan begränsningar. Det handlar alltså om personalens förhållningssätt gentemot barnen och har därmed en tydlig kvalitativ innebörd.
Att ge barnen möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster, betyder att vidga rollerna för barnen och att inte se flickor och pojkar som varandras motsatser.
Själva uppdraget är tydligt och uppfodrande formulerat i meningen ”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”. De centrala frågorna för verksamheten blir då: VILKA traditionella könsmönster finns det i vår verksamhet och HUR kan vi motverka dem?
I läroplanen står det också:
”Omsorg och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter skall lyftas fram och synliggöras i verksamheten.”
”Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar …. förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder ”
Det är överlag en väldigt bra text i läroplanen. Men det såklart inte att förlita sig på att om reglerna håller bra kvalité att det då per automatik skulle upprätthållas i praktiken. Men många av mina kollegor går kurser och är kunniga i ämnet och försöker att motverka förstärkande av könsroller i verksamheten. Det kanske behövs en förändring av maktförhållanden i samhället först innan barnen kommer få fritt utvecklas, umgås, skapa, förstöra, älska, hata - vara sig själva - och med öppna hjärtan behandla varandra likvärdigt utan vanförställningar om stereotyper baserade på könstillhörighet? Vad tror du?
Länktips:
http://www.jamstalldskola.se/vad-ar-jamstalldhet/genus-genusteori.shtml
http://svt.se/2.22620/1.1815475/tjejer_som_tvattar_och_killar_som_leker_krig
Lästips:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197659800
***
Inskickat av Anja. Tack för inlägget! Har någon fler länk/lästips så hör av er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar